Kulturfredag

Jag blev ärligt talat lite tagen av Herta Müllers tal vid nobelmiddagen igår kväll. Plötsligt framstod de spetskompetenta forskarna som studerar partiklar och arvsmassa som ganska oviktiga när Herta fick det så nedsvärtade tyska språket att låta märkligt vackert och påträngade. Hon talade om diktaturer. Om förtryckets process och effekt. Men också och kanske främst om språkets styrka och tröst.

Plötsligt fick jag lust att läsa hennes böcker.

*
Det är tydligen upprörda känslor i folkhemmet eftersom en tredjedel av de poeter som ombetts skriva kärleksdikter med anledningen av kronprinsessans bröllop nästa år har tackat nej.

"En av poeterna på nej-sidan är Bruno K Öijer. Han kallar i ett brev till DN beställningsuppdraget ”vanhedrande” och försvarar sin åsikt med dikten ”Inbjuden” från sin diktsamling ”Dimman av allt”.

Är det inte poeternas förbannade uppgift att tacka nej till beordrad kreativitet? Varför ska de följa folkhemmets diktatoriska uppmaning?

Poeters skrivande styrs enbart av hjärtat. Och frågan är hur mycket hjärta det finns i det stundande bröllopet.

*

Visste man hur extremt snygga skivomslag man gjorde på 50- och 60-talet till Miles Davis skivor?

*

Och så har vi den här 30-talsdebatten som fortsätter 2009...