Detaljer

Alltings hjärta

Min bror & jag

Igår var Alex på besök. Vi sände radio tillsammans. När hände det senast? 1995 tror jag. Folk säger att vi ser likadana ut. Och det gör vi kanske. Vi är ganska lika. Kanske är det för att han är min bästa vän. Vi vandrade in i vuxenlivet tillsammans. Vi har skrattat, gråtit, sjungit, gapat och haft oss. 

Han är som en bror. 

ozon. avgaser. smuts.

tågen dundrar fram. bilarna rusar. 

människor irrar ivrigt omkring. 

storstaden äter dom som bor där. 

trafiken mal ner alla till mental flis. 

sömnlöshet. stress. 

jag betraktar det från ovan. 

svävar högt upp. 

brända elektriska kretsar. 

ozon. avgaser. smuts.

storstadens hets. 

jag flyter bort. 

försvinner.

Fråmåt. Uppåt.Det är dit jag vill.

Jag skiter ärligt talat i höger och vänster. Tror att vi skulle må bra av att tänka framåt och uppåt istället. Så vi kommer någonstans menar jag. Tillsammans.

Politisk debatt för mig mest trött idag. Oavsett vilken kant eller mitt man grävt ner sig i. Men skyttegravarna funkade inte för hundra år sedan och funkar inte idag heller. Stillasittande skördar bara offer. Alla pratar om systemfelen men ingen törs starta om systemet. Och ingen vill prata om uppgraderingen och ytterst vad vi ska ha alltihop till och hur vi vill ha det här samhället om 50 år. Ingen tar ideologisk höjd längre än sin egen näsa.

Politik i sig har jag inget emot. Det är den totala avsaknaden av visioner och mod på alla kanter jag sörjer och är rädd för. Samtidigt som de som bör ha den intellektuella kapaciteten att föra samhället framåt jagar sin egen svans så smiter SD förbi och fyller tomrum.

Fråmåt. Uppåt.

Det är dit jag vill.