Bob Dylans orginalversion på plattan "The Freewheelin' Bob Dylan" från 1963 är fullständigt magisk. Trots sitt helt avskalade akustiska arrangemang så är den oerhört mäktig. Det är kanske främst budskapet som gör att man minns den.
Come you masters of war
You that build all the guns
You that build the death planes
You that build the big bombs
You that hide behind walls
You that hide behind desks
I just want you to know
I can see through your masks
Dylan pekar på krigsherrarna och kastar sina anklagelser i strof efter strof likt molotovscocktails. Han säger att han ser deras föräderi och ondska. Han ser lidandet de orsakar. Och han hatar det han ser. Dylan har sagt att han sällan har önskat livet ur någon i en sång men i den här så gör han det.
And I hope that you die
And your death'll come soon
I will follow your casket
In the pale afternoon
And I'll watch while you're lowered
Down to your deathbed
And I'll stand o'er your grave
'Til I'm sure that you're dead
Som dokument över sin tid är den här låten så nära en perfekt bild man kan komma det tidiga 60-talet. Det kalla kriget hade börjat och militärens makt var starkare än någonsin. Och i USA:s inblandning i Vietnam blev allt större.
Protestsångaren Bob Dylan stod 1963 på toppen av sin karriär. Några år senare skulle han krossa bilden av sig själv i tusen bitar.
Egentligen är det inte Dylans version som drog min uppmärksamhet till den här låten. Istället var det Pearl Jam-sångaren Eddie Vedders framförande på Dylans 30-årsjubileumskonsert 1992. Han gjorde den med en sådan skärpa och koncentration att TV-apparaten höll på att ta eld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar