Jag började blogga 2005. Det är rätt länge sedan nu. Då hette bloggen Riotbrain och var en del av en större grej som jag och Alexander startade.
Egentligen skulle det bara bli ett ställe där vi kunde publicera texter om sånt vi gillade. Och det blev det. Riotbrain.se publicerade många texter och intervjuer mellan 2005 och 2007 och vi hade många läasre.
Men bloggen som jag skrev under Riotbrains flagga blev allt mer en egen organism och nästan som en förlängning av mig själv. Att skriva blogg blev lika naturlig för mig som att tänka eller andas.
Vi lade ner Riotbrain 2007 men jag startade en ny blogg som hette Reflektor. En lite mer personlig blogg och också ett skrivande experiment som resulterade i en bok. Och när den var klar lade jag ner Reflektor (som förvisso fortfarande existerar men som nu mer funkar som varumärke) och startade Black Coffee.
Black Coffee har varit en ganska ordinär blogg där jag skrivit om vardagligt ditt och datt.
Fram till nu.
För under hösten har jag fått allt mer lust att börja skriva mer djuplodande om kultur, media och samhälle igen. Jag tycker det är oerhört kul att skriva recensioner, att göra intervjuer och skriva om sådant som intresserar mig i allmänhet. Dessutom har jag andra planer på projekt som inkluderar både ljud och bild.
Därav flytten till ny adress och en mer funktionsanpassad blogg. Adressen är enklar och säger mer om vad det handlar om. Nämligen mig. Och bloggen har en massa verktyg och widgets som gör att jag kan förverkliga planerna.
Namnet Black Coffee behåller jag helt enkelt för att jag gillar det. Och för att det är en av mina favoritsysselsättningar. Att dricka svart kaffe. Och jag vill även att det jag skriver här ska funka som svart kaffe på den som läser. Ge en känsla av upprymdhet, att vara en ögonöppnare.
Och lite personlig lär jag alltid bli. För jag utgår ju alltid från mig själv. Bland annat kommer rubriken Scener från Kolbäck att leva vidare. Dessutom återupptar jag serien Låtar som räknas på allmän begäran som jag bland annat kört på Reflektor.
Hoppas att ni fortsätter läsa
/Magnus Tannergren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar