Normal?

Dagens Vulkantext

The man of a thousand and one blogs

Jag blev kallad för "The man of a thousand and one blogs" av en bekant nyligen. Han här hängt med i alla mina projekt de senaste åren. Riotbrain, Reflektor och nu Lester och Remix.

Man kan se allt det här som en evolution. En nätevolution. Jag har startat alla dessa projekt då jag behövt just den typen av blogg eller webbplats. Jag gör det för att jag tycker att det är roligt.

Just nu skriver jag bara en egentlig blogg. Den här. Lester funkar mer som ett magasin och Remix är ju mest en kort rolig grej som kommer att finnas en stund och sen försvinna. Reflektorn har blivit själva motorn under huven. Framdriven av en tanke och en idé.

Det är ju det som är så fint med Internet av idag. Man kan göra exakt vad man vill.

Därför gör jag det.

Försök att hänga med om ni kan...

Frost

I morse låg frosten som ett hårt gnistrande över allting utanför fönstret. Det är en av få saker jag gillar med hösten. Det vita islagret över blommor, gräs, stenar, tak och vattenpölarna som blivit speglar.

Om hösten såg ut exakt så tills dess att snön börjar falla skulle jag vara lycklig.

Men det gör den som bekant inte...

Memento # 8 25 september i bilder

Foto: M. Tannergren

DJ

Faktoriet

Fundamental Form

Thomas Rydell Ensamble

Oscar Olsson

. Pot

Fler bilder kommer.

Det var en fantastisk kväll.

Något om hösten

Idag skriver jag om hösten på Vulkanbloggen. Prettovarning utfärdas härmed...

Om den goda poesin (en höstsonat)

Det finns två sorters höstar.

Den ena är sur, blöt och mörk. Jag hatar den innerligt. Människorna sluter sig när sommaren slutar och låter det fuktiga giftet sprida sig i deras kroppar.

Den andra är stjärnklar och gnistrande. Kylan låter sin kalla låga slicka träden så att de exploderar i gult och orange.

Jag föredrar den senare även om jag tycker att fallande regn kan vara något av det vackraste som finns.

Men stjärnhimlen är min sanna kärlek.

Hur som helst.

Hösten inspirerar.

I bokhyllan finns många böcker att läsa oavsett om det regnar eller om vintergatan glittrar.

Srdjan Valjarevic till exempel. Hans diktsamling "Joe Frazier och 49 (24) andra dikter" hyser nödvändig värme mellan pärmarna.

Jag fick den av min vän Matti. Han skriver på försättsbladet i boken: "Det är nått med den här mannens poesi. Nått tilltalade mig. Jag vet inte vad. Kanske även dig. Eller så har du en son som en dag upptäcker poesins kraft. Eller så är det en bröllopspresent. Eller så vill jag bara säga 'jag gillar dig'. Välj själv.Mycket nöje! Soulmate Matti"

Jag har läst både boken och det Matti skrev flera gånger. Det är en bok som sätter sig i huvudet med sin vardaglighet och ovanlighet. Somliga skulle säga att det inte är poesi. Det är för lätt att ta till sig. För enkelt.

Men sådan är den goda poesin.

Enkel.

Så när höstens kalla luft får virket i huset att knäppa så öppnar jag Srdjans bok igen. Och i ett enda slag känns allting inte lika hemskt.

Blasé

Jag lägger ner en sockerbit i kaffet och ser hur den löses upp i det svarta. Första klunken är en befrielse.
---
Hur många idioter finns det i världen?
---
Lyssnar på Kulturradion som sänder direkt från bokmässan. En kort stund för några dagar sedan önskade jag att jag fick åka dit. Men så insåg jag att det skulle vara samma jäkla dammiga litteraturstofiler som alltid. Den ende som verkar ha något nytt att säga är Linda Skugge. Men hur högt hon än ropar och hur många böcker som publiceras på Vulkan så lyssnar ingen i branschen.
---
När ska vi ta nästa steg framåt innan vi sugs ner i det där svarta hålet? När ska vi rädda oss själva från människor som Göran Hägglund? Från Anna Anka?

Dom här två skulle kunna ha gjort det. Men så sköt någon en av dem...

(tack Johan för tipset)

Spin the black circle

Jag insprirerades att starta en blandbandsblogg. Remix heter den. Jag har bjudit in kompisar att bidra. Vill du bidra? Säg till i så fall.
---
Mer blandband: jag ska vara DJ på Mementofestivalen i Eskilstuna på fredag. Musik du aldrig har hört i spännande miljö. Utmana dig själv och kom. Dessutom är det public service det vill säga helt gratis. Så du har bara saker att vinna på att komma!
---
Jag trodde aldrig att jag skulle få säga att Pearl Jam, Alice In Chains, Europe, Kiss och W.A.S.P har släppt eller ska släppa skitbra plattor i höst.

Men nu får jag det!

Sveriges radikala elit

"Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talar de om för andra hur de skall leva sina liv. (...) Det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt. Och inte minst respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."

Vem sa så? Jo Göra Hägglund (KD) i ett fantastiskt trångsynt debattinlägg på DN Debatt. I ett försök att verka smartare än han är gör han retoriska kullerbyttor och flörtar vilt både med Sverigedemokrater och den svenska dumheten i allmänhet.

Det är okej att inte bry sig så mycket. Det är kontentan. Så varnar han för Sveriges radikala elit. Säger han som företräder ett av landets mest extrema partier....
---
Samma helg skriver Anna Odell om sitt uppmärksammade konstprojekt i samma tidning. Hon gör det på ett nyktert och bra sätt. Jag har fortfarande svårt för formen på projektet men jag förstår hennes intention. Att synliggöra problemet inom psykvården där personalen tar sig friheter med utsatta människors rättighet att bli behandlade med respekt. Nu gick kanske Odells projekt överstyr men jag har själv sett hur psykvården fungerar i olika sammanhang. Det finns en ganska obehaglig känsla i bemötandet av folk som inte mår bra.
---
Undrar vad Göran Hägglund tycker om slutsatserna i Odells projekt. Att hon representerar en elit som skriver Svensson på näsan om hur saker ska var?
---
På Moderna Museet tog man ner ett antal tavlor på begäran av UD i samband med att EU:s utrikesministrar hade en träff där för ett tag sedan. Det fanns hakkors på tavlorna. Och se det passade sig inte riktigt för det kan ju provocera polacker, tjecker, fransmän och britter. Och vi vet ju att polacker, tjecker, fransmän och britter inte kan tänka själva så det är bäst att vi gör det åt dom. Så verkar det moderatledda Utrikesdepartementet resonera. Ett annat sätt att beskriva vad som inträffade på Moderna Museet är att UD skrev samtliga utrikesministrar på näsan.

"Det här behöver ni inte se".
---
Undrar vad Göran Hägglund tycker om detta? En insats för den goda moraliska saken? Etisk re(n)sning
---
Så förs svensk kulturdebatt just nu.

Jag tänker på Dylans "Ballad of a thin man":

You walk into the room
With your pencil in your hand
You see somebody naked
And you say, "Who is that man?"
You try so hard
But you don't understand
Just what you'll say
When you get home

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

Smärta är bara en känsla...

Vaknar klockan 03.00 av smärtan i ryggslutet. Vad fan är det här? Ryggskott? Ischias? Kan knappt ligga ner. En perfekt avslutning på en konstig helg. I lördags, efter tre dagars konstant huvudvärk, fick jag feber men det kändes konstigt nog som om all värme försvann ur kroppen. Var övertygad om att det var ett influensautbrott. Somnade. När jag vaknade på morgonen var febern borta. Kände mig lite bakfull. Men ingen influensa. Mycket märkligt. Sen kom smärtan i ryggslutet...
---
Borg lägger sin krisbudget. TV debatterar resistenta bakterier på sjukhus. Utanför börjar löven falla.
---
Man får vara glad för det lilla. Jag får promotionskivor i digital form från Warner Music. Deras underetikett Rhino ger ut ut en samling om 101 låtar från Los Angeles 1965 - 68. Fantastisk musik från ett fantastiskt årtionde.

Så dimper "Strage Text" ner i brevlådan idag.
---
Sonen fick sina glasögon i fredags. Han har burit dom hela helgen. Inte mycket gnäll. Ibland överraskar 3-åringar...

Att flyga

Den där tanten som alltid kliver på i Kvicksund blir ett allt större irritationsmoment. Jag tror att hon jobbar på Försäkringskassan för när hon kommer in i tåget tittar hon sig omkring som en lägervakt efter en plats och sen tränger hon sig ner på sätet oavestt om den som sitter där inte har hunnit fått undan sin väska eller inte.
---
Telefonen ringer. Väljer att inte svara.
---
Fredagar är trevliga dagar. Schemat är lite mer flexibelt än annars. Idag kort dag.
---
Undrar när Strages bok dimper ner i brevlådan? Releasefesten verkar ha gått av stapeln. Fredrik är en av mina absoluta favoritskribenter. Han har en märklig känsla för att hitta de där markörerna i det han skriver om som beskriver exakt vad det handlar om. Det kan vara helt obetydliga saker egentligen men ack så viktiga. Sen har han en referensram som är helt sanslöst rolig och bra.
---
Inatt drömde jag att jag flög. Och att allt det här bringade olycka över trakten...

Torsdagsflimmer

Dagen börjar med ett signalfel. Utropet i högtalarna säger: "På grund av omfattande signalfel så är det stora förseningar i tågtrafiken".... "Klick". Slut på meddelandet. No shit! Som om vi inte efter 20 minuters väntan har fattat det.
---
Det bor flugor i fönstret på jobbet.
---
Tjuvlyssnar på Kiss nya skiva "Sonic boom". Jag var beredd på en rätt medioker platta men säga vad man vill om Kiss och affärsmannen Gene Simmons så har bandet faktiskt lyckats göra en platta som har sitt existensberättigande. Det finns några riktigt bra låtar.
---
Jag är allergisk mot författare som kastar ur sig meningen som lyder "...då blir texten organisk". På Babel hände det flera gånger igår. Författare som säger så super för lite.
---
Köpte en stor mugg kaffe på väg till jobbet. Svart som synden med två skedar strösocker.
---
Jag skriver om Iggy och Kate på Lester idag. Inte missa.

Dagen i korthet

Att göra idag:

• Dricka kaffe
• Gå på föreläsning
• Göra klart veckans tidningar
• Formulera problemställning till brainstorming imorgon
• Hämta sonen på dagis
• Ge honom en kram
• Handla
• Laga god mat
• Vara en god make och världens bästa pappa
• Titta på True Blood
• Sova

Sen börjar det om igen...

om konsten

Nu börjar 80-talet att dö

Patrick Swayze dog i natt. Det känns som att det är inledningen på slutet för det årtionde som jag växte upp i. 80-talet. Stjärnorna och de som format vår kultur under så lång tid börjar bli fossiler. Och i sin stelhet dör dom bort. Youngblood-stjärnan Swayze kämpade mot cancern. Men den kampen vinner man aldrig.

Samma morgon läser jag att Sylvester Stallone har dragit ihop en veritabel överdos av 80-talsikoner i sin nästa film The Expendables. Arnold kommer. Bruce Willis likaså. Och allas vår Dolph Lundgren har tackat ja. Sylvester utlovar klassiskt 80-talsröj i i en actionrulle om hur ett gäng glada gamänger ger sig på en mexicansk knarkkartell på typiskt 80-talsvis.

Det kommer att bli fantastiskt. Släng in Tom Cruise, Brooke Shields, Eddie Murphy, Molly Ringwald, Kevin Costner, Mel Gibson och Jean Claude Van Damme också och låt Bryan Adams och Glenn Frey göra ledmotivet så kan vi lägga 80-talet till handlingarna sen.

Jag kommer på mig själv med att sakna Patrick Swayze och 80-talet.

Moralens väktare...

Jag brukar inte moralisera över saker och ting. Men när jag såg den här barnboken stå på jobbet så satte jag morgonkaffet i halsen.

Den är på riktigt alltså.

Sagan om den stora kärleken. Jisses...

Bullet and the blue sky

Läser mig genom musikhistorien genom via en biografi om The Doors skriven av John Densmore. Alltså bandets trummis. Sen ska jag skarva på den direkt med en omläsning av "Please kill me" om punken i USA som tar avstamp i - just det - The Doors.

The Doors håller förövrigt på att invadera min iPhone....

Inspirationen, 11 september, kläder av läder och Jim Morrisons brallor

Det är lustigt att man är som mest inspirerad på jobbet när man egentligen inte ska vara där. Sitter här och jobbar in några förlorade timmar och jag har lagt upp kommunikationsstrategier, svarat på frågor från Vingåker om innehållet på tidningen, sammanställt och renskrivit kontaktlistor och gjort en grov planering för kommande intervjuer och reportage.

Allt detta sedan klockan nio i morse.
---
Dagens datum har väl ingen missat. 11 september. Det är åtta år sedan jag slötittade på TV:n och zappade förbi CNN. Där stod ett av World Trade Centers torn i brand. Och precis när jag tänkte zappa vidare i tron att det här var en eldsvåda kom det andra flygplanet.

Strax därefter skickade Alex ett SMS med frågan om världskriget var nära förestående.

Och på ett sätt var det ju det. Och det har inte slutat än.

Lester avhandlar den där dagen för åtta år sedan här
---
Sitter och lyssnar på det utmärkta och nästan alltid lika intressanta radioprogrammet Stil på P1. Det handlar delvis om kläder av läder. Och plötsligt så sammanfaller tankarna på 11 september och kriget med det jag hör på radion

För det får mig att tänka på det här:



Trevlig helg på er.

Utan vidare kommentarer.

På riktigt?

Torsdag igen...

Bland molnen

Vardagen kan bli bra grå ibland. Rutiner, deadlines, vardagliga sysslor som bara verkar börja om och börja om.

Jag drömmer ibland om ett annat liv. Lite mer kaos. Rörelse. Kreativt skapande. Utveckling.

Man borde explodera oftare.

Det finns några saker jag skulle vilja lära mig.

Dokumentärfotografering till exempel. Jag kan förlora mig i bilder i timmar. Bilder med människor i rörelse och vila.

Städer. Jag vill fotografera städer.

Jag vet egentligen inte vad det är som håller mig tillbaka. Verktygen finns ju där. Kamera och publiceringsmöjligheter. Det gäller att slita sig loss från de invanda vägarna bara.

Andra saker på min önskelista: starta en tidning, måla en vägg tillsammans med sonen, skriva en ett hundra sidor lång dikt som aldrig blir tråkig, förändra människors liv, starta ett galleri...

Listan kan göras oändlig.

Kanske är det Jante. Kanske är det den där osäkra högstadiekillen som bor i mig som inte törs höja rösten.

Johan skickar en film som sår frön i min hjärna:




Snart lyfter jag.

A day in the life of...

Mittemot mig på tåget sitter en man i 30-årsåldern Träningsoverallbyxor. Urtvättad t-shirt med missprydande fläckar på magen. Överviktig och otvättat hår. Skäggstubb. Bredvid honom står en dator i en IKEA-påse. Han knappar frenetiskt på en mobiltelefon.

Förmodligen är han affärsområdeschef på Google eller Apple.
---
Hittar Miderbergs film i nyhetshyllan på biblioteket i Eskilstuna. Meddelar honom det och han svarar att en av hans livsmål är uppfyllda.
---
Får en plötslig impuls att lyssna på Slayer.
---
Keps på. Kliar mig i skägget. Känns som en skägghöst. Gro igen lite. Grotta ner mig i böcker, musik och populärkultur.
---
Lillasyster och svåger har köpt hus. Plötsligt känner jag mig lite äldre.
---
Kvällen innan. zappar över till Kunskapskanalen. Där sitter Mikael Wiehe och spelar "Keops pyramid". Det är en mäktig låt. Dom där uppe tappar kontakten med dom där nere när pyramiden blir så hög att den når himlen. Sen kollapsar den och allt störtar samman.
---
- Jag ska bli stor, säger sonen.
---
På söndag firar vi vår första bröllopsdag. Sa jag att jag känner mig gammal? Ringer min fru. Vill höra hennes röst.
---
Så tillbaka i verkligheten. Slayer...

Putt, putt, putt, putt...

Staffan Westerberg åker ut på vägarna med sin pannkaka från 70-talet och uppför det ökända barnprogrammet live på scen.

Det kommer naturligtvis att bli lika strålande som utsålt!

Som 70-talist har jag precis som många andra i min generation ett speciellt förhållande till Westerberg och hans figurer. "Pannkakan" såg jag med skräckblandad förtjusning. Jag älskade det faktum att det fanns en hel värld i en pannkaka men jag var livrädd för Storpotäten.

Det har kastats mycket skit på Staffan genom åren. Det hävdas att han traumatiserat en hel generation.

Fel, fel, fel, för att travestera ett annat barnprogram, säger jag.

Staffan ville släppa loss barns fantasi och kreativitet. Han hade ett form- och berättarspråk som ingen annan ens har kommit i närheten av.

Jag ser det första avsnittet på Youtube och jag kan inte förstå varför folk skulle må dåligt av det. Eller bli märkta för livet.

Se själva!

Hösthelg

Jag började helgenmed att åka hem från jobbet med bil eftersom Mälardalaens högskola inte kan fixa kort till mig. Är det inte fel på registret så är det fel på maskinen som skriver ut korten. Men att köra bil är roligt så det gjorde inte så mycket.

I Kolbäck var det kolifej i helgen. Det vill säga en bymarknad för att fira att sommaren är slut. Knallar och annat kul för stor som liten. Bildexposé följer:

Kom och köp konserverad gröt!

I Kolbäck har vi högt i tak. Så högt att vi till och med cyklar på höjden...

... och vi är toleranta mot tomtarna. Trotts att det är flera månader kvar tills dess att de egentligen är välkomna.

Helgens höjdpunkt kom dock ikväll då sonen helt utan förvarning ritade sin första huvudfoting (se ovan). En av de finaste jag sett i hela mitt liv. Bådar gott inför treårskontrollen på torsdag morgon.

Go Elias! Go!

Dagens mest relevanta fråga

- Varför tror folk alltid att man skämtar när man säger att man gillar Europe?

Frågan ställdes av min förre Close Up-kollega Daniel Josefsson då jag nämnde på Facebook att den nya plattan är hur bra som helst varpå bekantskapskretsen kastade sig över mig med hånfulla kommentarer.

Men jag vidhåller: Europe med Norum/Tempest som låtskrivare är högst relevanta.

Sen att omslaget skulle kunna vara ett äpple delat på mitten är en annan sak...

EUROPE last look at eden
by STEPHEUROPE

Morgonen i bilder

Strömsholm är vackert att köra bil genom på morgonen...

... väldigt vackert!

Och när jag kom till jobbet fanns det kaffe!

Onsdagsfragment

Lyssnar på en dokumentär på Sveriges Radio. Tappar allt hopp om mänskligheten. Killar som lär sig hur man raggar tjejer.

Tappa tron på allt du med.

---
Regn. Sol. Regn. Sol.
---
Två besök på MDH idag. Samma ärende. Två misslyckanden. Hur svårt är det att få en uppgift att dyka upp i en databas?
---
Läst in tre taltidningar på två dagar och halsen mår som den förtjänar. Bara för att fira detta så gör vi ett inläsningsuppdrag också. Tom Waits-läge. ---
Upptäcker att andra delar samma minnen som jag av uppväxten i byn där jag bor. Plötsligt känns allt lite bättre.
---
Sonen får glasögon vid tre års ålder.

Espresso

Det har varit för lite kaffeporr på den här bloggen trots sitt namn.

Här kommer en bild på espresson vi drack igår.

Notera den stilrena maskinen i bakgrunden.

Med 15 bar pressar den hett vatten genom espressopulvret från Illy.

Ren poesi.

Död och förintelse

Är ni också trötta på influensasnacket? En kissnödig Bengt Magnusson på TV4:s "Nyheter" försöker få rätt svar av en smittskyddsläkare på frågan om vi ska vara rädda nu när någon tydligen avlidigt i sviterna av viruset. Dock inte av själva influensan utan av "bakomliggande sjukdomsbild" som den stackars doktorn försöker förklara.

Men det vill inte medierna höra.

De vill ha panik. Det gör sig bättre i TV. Människor med munskydd. Militärer på gatan. Gasmasker. Samhället i kaos.

Jag är inte hypokondriker. Men på grund av allt snack så börjar jag bli - om inte sjuk - lite paranoid.

Lägg lite vinterkräksjuka som grädde på moset så kan vi stänga Sverige mellan oktober och mars nästa år.