Tisdag: The system has failed. Love will prevail.

Jag står i en kö. Många främmande språk talas. Alla har mössan i hand. De söker jobb. Mitt ärende går fort. Påanmäld. Jag får sitta ner en stund. Blir hämtad. Får berätta om mina planer och tar mig genom nålögat. Ett möte bokas för att "prata framtid". Det hela känns sovjetiskt.

*

Ringer Telia. Frågar var min digitalbox har tagit vägen. Den skulle ha kommit före jul. Kvinnan i andra änden svarar att den kom till mig den i slutet av förra veckan. Nej, svarar jag. Jodå säger hon. Den ligger på Hemköp och väntar på dig. Jag frågar vilket Hemköp. Ja den på Stora torget i Linköping svarar kvinnan. Därifrån flyttade jag för över åtta år sedan säger jag.

Det blir tyst.

Ojdå, säger hon tillslut. Jag skickar en ny med prioriterad post säger hon och ber mig bekräfta adressen. Jag ska ha den hos mig på onsdag lovar hennes system.

*

Alla de här systemen och rutinerna kommer att ta kål på oss. Har ni tänkt på att nästan alla inrikes nyheter handlar om att systemen eller rutinerna inte fungerar? Folk får inga pengar på grund av att systemen har havererat. Samhället kan inte handskas med situationer som inte omfattas av klara rutiner.

Vi behöver inte tänka längre. Och när det krävs så uppstår en kris.

*

Mer snö föll under natten. Om tio veckor är det vår. När snösmältingen börjar om några veckor så kommer det att bli en magnifik. Det kommer att bli en störtflod av solvarmt vatten som kommer att skölja bort den här vintern. Sen kommer värmen.

*

Jag lägger handen på magen och väntar på ett tecken.

*

Jag har skrivit en krönika om kultur åt Eskilstuna Riksteaterförening. När jag lämnade in manus igår så fick jag följande reaktion som jag tyckte var så bra att jag måste dela med mig.

"Konsten kan förändra, förskjuta och få oss att byta perspektiv. Den kan få oss att göra uppror och samlas mot odemokratiska krafter. Konsten kan med sin kraft och estetik få oss att släppa på våra hämningar och flytta mentala barriärer, på gott och på ont. Den besitter en väldig kraft. Jag hoppas att så ofta som möjligt få upptäcka de storslagna stunderna i livet. "

Det var inte jag som sa det. Det var min polare Emil. Själva krönikan får ni läsa senare.

*

Vi ses på barrikaden.