Tisdag: Kom, kom ta mig här ifrån

Sekunder minuter timmar och dagar
Tiden rinner iväg
Timmar dagar veckor och år
Vi slösar tid på ingenting

Vi jobbar i veckorna
Vi sliter som djur

Vi vill leka som ungar
Skratta dansa leva som kungar

- Coca Carola

Jag sitter i publiken som består till 80 % av kvinnor. Och 90 % av dem är över 55 år. Kulturkvinnor med page. På scen står Tove Olsson och framför monologen "Bitterfittan" baserad på Maria Svelands bok. Det är bra. Det är mycket bra. Det handlar om att vara fri från förväntningar av olika slag. Att vara sin egen. Jag antar att jag inte var den Sveland skrev boken till. Men jag kan ändå känna igen mig. Maria Svelands bok och Pontus Stenshälls monolog baserat på boken sätter fingret på den problematik vi 70-talister har.

Vi pratar i bilen på väg hem. Vi talar om att vår generation fastnat mellan 60- och 70-talet. Att våra föräldrar faktiskt är mer som sina föräldrar än man vill tro. Och när vi barn inte gör så som förväntas av oss så kolliderar generationerna.

Vi talar om våra barn. Hur kommer dom att se på oss? Vi som väljer att jobba mycket, att göra karriär på riktigt och helst införliva familjen i den. Inget utesluter det andra som det var förr. Hur kommer våra barn att värdera det? Kommer dom att göra revolt och hur blir då den revolten?

Vi kommer fram till att vi inte vill att barnen blir som 80-talisterna. Egocentrerade och fullständigt illojala mot alla utom sig själva (om man nu ska raljera lite).

Vi närmar oss byn. När vi kommer över krönet så sträcker sig Kolbäck över synfältet i mörket. Röken stiger stilla uppåt mot den milda marshimlen. I husen lever vi våra liv så som vi tror att vi vill ha det. Vi fostrar barnen, sorterar våra sopor, följer Melodifestivalen och skrattar åt Hollywoodfruarna. Dom som inte faller innanför ramen för det normala. Vi skrattar åt dom precis som vi skrattar åt de förståndshandikappade i en annan del av Köping. Vi skrattar åt dom för att vi tycker att de inte är normala som oss.

Kom igen. Innerst inne. Visst är det därför du skrattar? Vad du än säger.

Vi kommer hem. Farmor har nattat sonen som sover i sin säng. Vi öppnar dörren och tittar på honom. Underverket. Nu sover han och hämtar krafter efter dagens bravader som superhjälte. Liten sparkar under handen.

Huset skakar till av allt liv.

Allt liv som ska levas till fullo.