Jag längtar efter en plats som aldrig sover.

När vi flyttade till huset så var jag färdig med det urbana livet. Det tärde på mig. Men nu börjar det krypa i mig. Regelbundet längtar jag tillbaka till den stora staden. Den riktigt stora staden med dess myller av människor, caféer, kultur, ljud.

Jag längtar efter en plats som aldrig sover. Som är tillåtande. Där det avvikande ses som en möjlighet.

Jag vet var jag vill. Men än vet jag inte om jag är riktigt redo.