jag minns
skolgården och hur alla barn
en gång vände sig mot mig
och hur jag vände dem ryggen
och gick därifrån
jag minns
växtvärken om nätterna
rastlösheten och den där
krypande känslan
jag minns
hur jag vägrade
hur jag lät bli
och hur jag aldrig
lät någon nå fram
jag minns
hur jag gav mig iväg
på upptäcktsfärd
långt utanför de angivna gränserna
och oron i deras ögon
när jag återvände
jag minns
alla mina vänner
de få som jag släppte in
tätt intill
jag minns
hur vi stod på hustakets kant
och drömde om framtiden
den där natten
då kometen drog sitt streck
över himlavalvet
och jag minns
ditt leende
din värme
jag
minns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar