Jag läser Pamela des Barres självbiografi "Jag är med bandet" ("I'm with the band") där urgoupien Pamela utan skyddsnät berättar om sitt liv från ungdomen och framåt. Hon har umgåtts på olika sätt med alla de stora legenderna. Jim Morrison, Hendrix, Robert Plant, Rod Stewart... Det är en naiv berättelse på många sätt. Inga finesser utan rakt på sak utan omskrivningar. Vi får inblickar i hennes förhållanden med bland annat Mick Jagger vars begåvning när det gäller oralsex (DET hade vi ju aldrig kunnat gissa!) lovordas och vi får veta att Jimmy PAge i Led Zeppelin gillar piskor och annat i sovrummet.
Men det är inte skvallret och detaljerna som är bokens behållning tycker jag utan bilden av USA på 60-talet. En värld som saknar gränser och där passionen för rock 'n' roll beskrivs på ett ohämmat sätt. För Pamela framstår knappast som ett offer eller objekt. Tvärtom är hon en ganska stark människa tycker jag som tar det hon vill ha och gör som hon vill. Och det finns ömma beskrivningar som om hennes relation med familjen Zappa som till slut resulterar i att hon blir nanny till Franks och Gails barn Dweezil och Moon Unit (bilden). Och det är därför man kan läsa den här boken tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar