Musiken i livet. Livet i musiken.

Igår var jag och såg Dia Psalma på Smedjan i Köping. Jag vet inte hur många spelningar jag varit på där och jag minns inte hur många gånger jag sett Dia Psalma just här. Det är 15 eller 16 år sedan sist. Men det känns som igår. Den här musiken sitter i mitt DNA den lärde mig om livet. Vad som var rätt och vad som var fel. Dia Psalma formade min moraliska kompass.

Det här var bandets näst sista spelning. Någonsin. Det är nog bra men det känns sorgligt samtidigt. Live har de aldrig varit bättre. Det är stenhårt och tajt. Passion och svett.

Vi älskar dom och kärleken är besvarad.

Nu lägger bandet ner. Jag fyller 40 år om någon månad. Det känns som om ungdomen nu är väldigt avlägsen. Jag tar farväl av båda med ett leende. Ni var bra båda två.