Tystnaden

Det har varit ganska tyst här den senaste tiden. Det finns förklaringar till det. Orken har inte funnits där att skriva även om viljan är närvarande. Annat tar energi. Barn. Sjukdomar. Hösten. Annat.

Så därför blir skrivandet mer sporadiskt än förr.

Men förhoppningsvis blir det bättre när det väl sker.

Livet finns i dikten. I ordet. I tanken.

Att skriva är att andas.

Jag andas.

Fast tyst.