Myllret vid Zoologischer Garten är befriande. Jag kommer på mig själv med att sakna en riktigt stor stad. Här möts bussarna, S-Bahn och U-bahn i en fantastisk byggnad i stål. Allting är i rörelse. Allting flyter.
Vi vandrar upp för Oranienstraße. Från East Side Gallery där en dryg kilometer av muren står kvar på andra sidan Spree. Där var DDR. DDR finns kvar i människornas huvud som ett spöka. Överallt märks den delade staden fortfarande trots att det gått 20 år sedan. Man har inte lyckats riva den mentala muren. Samtidigt exploaterar man minnet och gör det till någonting att vårda.
Vi vandrar upp för den långa gatan i den kyliga januariluften. Genom Kreuzberg där turkarna och bohemerna bor. Allting är slitet och nedgånget. Vi vandrar mot Mitte. Friedrichstraße är hysteriskt. Med kommersen och sorlet från bilar och folk. Vi viker av ner under lindarna och hamnar vid Brandenburger Tor. Jag tänker på filmen "Himmel över Berlin". Det är oundvikligt. Genom valven ser man gudinnan stå på sin höga kolonn mitt i Tiergarten. Jag försöker se om det står en ängel på hustaket bredvid oss.
Det gör det inte.
Se hela filmen här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar