Mitt tempel. Mitt universitet.

Det pirrar alltid lite i magen när jag går in i en skivbutik. Jag drabbas omedelbart av en skön klåda i fingrarna. Jag vill bläddra i skivbackarna, dra fingerspetsarna utmed kanten på omslagen, känna på den perfekta cirkelformen på vinylskivans kant. Jag kan tillbringa timmar genom att bara stå där och bläddra i de alfabetiska raderna med musik.

En skivbutik är ett tempel. En helgad plats för dem som verkligen bryr sig om musiken. Det är en plats där ljudet från musikhistorien får fysisk form. Där du faktiskt kan ha riffet till ”Black Sabbath” i din hand. Och där musiken även blir en visuell upplevelse om skivomslaget är genomtänkt. Musiken blir mer än bara ljud.

Jag har köpt skivor för tiotusentals kronor i olika skivbutiker. Det är lätt att inte köpa det man har tänkt sig. När man står där med det där exemplaret av Neurosis ”Enemy of the sun” i handen är det lätt att inspireras till att gå vidare. Det ena leder till det tredje. Snart har du tagit dig från extrem sludge från 90-talet till doom från 80-talet vidare till psykedelisk rock från 60-talet och då står skivhandlaren i kassan och säger att Astra från San Diego som nyss släppt sin debut kanske är något för dig. Och så fortsätter det.

Skivhandlaren var det ja. Denne man (för det är oftast en man) är prästen i kyrkan. Förkunnaren och påven i det himmelska rike som skivbutiken är. Få människor om ens någon besitter så mycket kunskap om så mycket musik. Är det en seriös handlare minns han även vad du köpte sist och har en rekommendation färdig åt dig redan när du kliver in genom dörren. Han är en som en förtrogen doktor eller psykolog som känner vad du behöver. Jag har en över 15 år lång relation med min skivhandlare Kenth. Jag litar blint på hans omdöme. Säger han att jag behöver en skiva så är det så. Det är en fantastisk förmån som inte går att återskapa i en webbutik.

Mitt första riktiga minne från en skivbutik är när jag lurat med mig min mor för att införskaffa Twisted Sisters platta ”Stay hungry” i en skivbutik i Köping. Året var 1984 och jag är tolv år gammal. Jag älskar fortfarande den plattan och den står i tryggt förvar i skivhyllan. När jag blev lite äldre åkte jag själv med bussen till Västerås och promenerade genom stan till den lilla skivbutiken River Records. Och jag menar verkligen liten för var man fler än fem personer samtidigt i butiken så var det fullt. Jag köpte Metallicas ”...and justice for all” där. Bildvinyler som Helloweens ep ”Future world” anförskaffades också där. När jag hittade ep:n med Metallicas ”Jump in the fire” så fick jag inte den med svart vinyl utan röd för samma pris eftersom det var en felleverans. Sånt händer bara i en genuin skivbutik.

Något år senare hittade jag till källaren där Skivbörsen var belägen i Västerås och sedan den dagen har jag varit Ivan, Kenth, Joey och de andra trogen. Butiken har flyttat men jag har alltid hängt med. Liksom  personalens genuina intresse för musik och skivköparen. Skivbutiken har varit ett av mina universitet. Ett universitet där man aldrig tar examen tack och lov efter som begreppet ”det livslånga lärandet” är högst påtagligt här. Du blir aldrig klar.

Idag är det Record Store Day för femte gången. En internationell företeelse som nu fått fäste i Sverige. En dag då vi hyllar just skivbutiken som säljer något så otidsenligt som musik på ett fysiskt media. I en tid då du kan få plats med 10.000 låtar i din telefon och få tag på vilken musik du så önskar på mindre än en minut via nätet. Jag älskar det också. Jag konsumerar otroligt mycket musik via webben idag.  Men den där känslan som du får efter att ha varit i en skivbutik, pratat med skivhandlaren och under en nästan meditativ ritual bläddrat dig genom skivbackarna i jakt på just den där skivan kan du aldrig få via en dator.


Glöm aldrig det!