Jag hittade en liten klisterlapp idag som ramlat ur väskan. Det var några år sedan jag skrev orden på lappen. Varför jag skrev just den där dikten vet jag inte. Nu med lite distans känns den som ett litet glapp i verkligheten. Något som inte är jag. Den lever ett eget liv.
Den är ganska vacker.
Jag skrev ut den på klisterlappar. Och jag klistrade fast den på oförargliga ställen där jag rörde mig. Viseringsmaskinen här i byn på perrongen var ett ställe. Sen stod jag och betraktade folks reaktioner när de morgontrötta pendlarna visade kortet för maskinen och fick syn på de fyra raderna. Några brydde sig inte. Andra stannade till. Läste den noga. Sa något till den som stod bredvid.
Det kändes som jag skickade iväg dikten med främlingarna.
Jag hoppas att den fick en fin resa och att de som fann den tog hand om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar