The Electric MZ

Jag och Stefan har nog känt varandra i 10-11 år. Jag har sett honom spela i så många konstellationer av musiker i Eskilstuna att jag inte kan hålla räkningen. Så plötsligt en dag i höstas säger han hemlighetsfullt att han har startat ett nytt band. The Electric MZ. Han säger inte så mycket mer. Ler bara så där hemlighetsfullt som han kan göra ibland. Säger något svävande om jazz, rock och 1970-tal. Alla hans favoritmusiker är med. Sedan lägger han locket på.

 

Ett halvår senare står jag på Biografbaren i Nyfors i Eskilstuna. Det är trångt och varmt. Det är lika mycket instrument som folk. Och jag står och fingrar på 180 gram vinylskiva som heter "Silent in the Murmur". Bandet äntrar den lilla scenen och musiken börjar.

 

Alla timmar jag lyssnat på de här musikerna var för sig. Det är säkert hundratals. Alla bilder jag tagit på dem. Tusentals. Nu sammastrålar allting i en klart lysande enhet. Som en galax. En cirkel bildas (kanske oavsiktligt) runt Stefan i mitten bestående av bandet och publiken. Vid några tillfällen lämnar han sin plats och ställer sig bredvid. Betraktar. Lyssnar. Ler nöjd.

 

Och det gör vi alla efteråt. "Det  här är Bandet. Det här är allt jag på något sätt strävat emot. Här finns allt jag gjort." konstaterar han innan vi skiljs åt. Jag lämnar Eskilstuna med ett sting av saknad. Jag jobbade i staden i tio år. Jag saknar inte staden i sig. Men människorna jag umgicks med. Vägen norrut är lite längre än vanligt.