Hommage till Gunnar
samma grå känsla
samma småaktiga uppvaknande
samma trista betong
samma skarvar
samma krökning på rälsen
samma utrop
som förr
samma trötta miner
samma slutna ögon
samma enorma upprepning
samma terror
samma skräck
samma välde
som alltid
samma vardag
samma jag
samma svaghet
samma uppvaknande
samma sak
samma kaffe i koppen
samma
samma
samma
ad infinitum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar