Jag fick ingen kram av sonen inna jag gick hemifrån. "Du får en puss istället" säger han där han ligger nerbäddad i sin säng nyvakenvarm och på gott humör. Han nickar glatt när jag berättar att jag hämtar honom från dagis idag.
Ingenting kan rubba mig på ett dåligt sätt idag efter den inledningen.
Redan när jag närmar mig perrongen ser jag deras huvuden vandra fram och tillbaka. Ni minns dom väl? De där tanterna jag skrev om förra veckan. Då blev jag lite provocerad. Det ska erkännas. Men nu tycker jag mest att de är lite underhållande.
Som guldfiskar ungefär fast utan guldglansen.
På jobbet var det strömavbrott igår eftermiddag. Det brann i en elcentral och hela kulturkvarteret blev svart. Inga böcker gick att låna, ingen dator fungerade och hissarna stod still. Folk började prata med varandra.
Hoppas att strömmen försvinner en stund idag också.
Hösten är nu höst. Efter veckor av solsken har dimman dragit in. Det där sura i luften har kommit och sakta men säkert äter den sig in i människorna. Vi hukar oss.
Men det där bryr jag mig inte om längre. Jag ler inombords.
Jag har faktiskt all anledning att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar