Det sitter en man mittemot mig på tåget. Han har flanellskjorta och slitna jeans. Och ett stort skägg. Han hör inte hemma här. Han har blivit tvungen att lämna något. Det märks att han inte trivs.
*
Det mest fåniga beteendet folk som åker tåg har är det att gå omkring med en kaffemugg. Som en nappflaska ungefär. Jag undrar vad det är dom vill säga till omvärlden med en sådan gest. Att de har svårt att vakna? Att de är stressade och måste ha energi? Pappmuggar som det står stora kedjors namn på. Fast löjligast är de här muggarna i form av små termosar som folk kånkar omkring.
Jag dricker kaffe varje dag. Jag har mina rutiner. Kommer till jobbet, tar en kopp. En kopp till till frukostoch sen en eftermiddagskopp. På helgen är det en ritual att dricka förmiddagskaffe. Välbalanserat Zoega.
Aldrig i pappmugg. Då smakar kaffet returpapper.
Aldrig på väg. Då smakar kaffet stress.
Kaffe är inget av det ovanstånde.
*
Och ute rasar den första höststormen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar