Mindre vis

Igår konfronterade jag min värsta demon. Jag drog ut två visdomständer. Ni som hängt med här vet att jag hatar tandläkarbesök över allt annat. Att då bli tvungen att besöka en käkkirurg för att få ut två av naturens dentala feltänk blir alltså det värsta som kan hända.

Grunden till denna totala aversion mot orala ingrepp kan kort beskrivas som otrevliga upplevelser som barn hos tandläkare Christer i byn. Utan tvivel hade han en tidigare karriär som lägervakt eller chilensk förhörsledare på 70-talet. Han gillade att borra i barnens tänder om man säger så...

Nu ska jag ge all heder åt både min ordinarie tandläkare och käkkirurgen som igår bröt, bände, drog och grävde för att få ut de här två abnormaliteterna till tänder. Trevliga och omtänksamma yrkesmänniskor.

Men ärligt talat var det den värsta tandläkarupplevelsen jag haft tots att det gick bra.

Idag svullen och öm. Och hungrig. Måste nog äta idag. Igår blev det inget av med det...