Fredagsmorgonsång

Solen vägrar att gå upp ovanför horisonten. Den verkar gömma sig.

Veckan har varit magisk på många sätt. Frosten lade sig. Isen kom krypande ut ur vassen i Mälaren. Allting blev vitt.

Ljudet och ljuset från i tisdags lever kvar i mig. Jag vårdar det ömt.

Det var också en vecka av stora tankar och möten. Att sitta med tre personer som delar samma vision fast på olika sätt och ändå är överens är stort. Vi kommer att göra någonting som vi aldrig trodde att vi skulle göra.

Det har varit en vecka som krävt mycket av mig. Det krävde en ansträngning av egot som jag sällan gör. Jag kan bara hoppas att det räcker och att det visar sig vara värt väldigt mycket.

Jag hoppas att solen går upp snart.

Det måste den...