Jag tänker att han är en man utan själ men med massor med plikter.
I den litterära världen drabbar Björn Ranelid samman med Peter Englund. Det är underhållande och jag kommer på mig själv med att hålla på Björn Ranelid.
Folk halkar fram på gatorna. Upprörda undrar alla om det ska vara så här? Vinter alltså. Jag har slutat att bli upprörd om jag nu ens har blivit det någon gång. Snön faller, isen lägger sig, kommunen plogar inte, folk bryter benen. Vintern är sådan. Det kan vi inte göra så mycket år. Vi har bara glömt hur det är.
Döda fåglar faller från himlen. En galning skjuter en politiker i USA. Australien står under vatten och vi väntar på nästa snösmocka. Visste ni förresten att Vintergatan en dag kommer att kollidera med Andromedagalaxen?
Jag saknar utsikt från mitt köksfönster. Jag vill se minst en kilometer bort. Världen känns trång och obekväm. Klaustrofobi. Garaget är fullt av stora feta spindlar. Jag låter dem hållas. Uppmuntrar dem nästan att bygga mer nät.
Världen är inte overkligare än man gör den.
Det var förvisso ganska dumt av Englund att gå på Ranelids "trolling" men att hålla på Ranelid kommer jag tyvärr aldrig att göra.
SvaraRaderaJag tycker att han är en narcissistisk pajas som egentligen inte förtjänar den uppmärksamhet han får.
Ändå bloggar jag själv om "författarkriget" och ser fram emot lite mer intellektuell kvällstidningspajkastning en tid framöver.