Väcker Storebror för att åka till dagis. Han drar täcket över huvudet och säger att han är trött. På dagis sitter fröken och ser trött ut. Vilket hon säkert är. Med all rätt. Står på perrongen. Folk ser apatiskt trötta ut. Tågmästaren staplar fram. När vi kliver av tåget möts vi av hålögda zombies som väntar på att få kliva på.
Allt är insvept i is.
På jobbet är alla trötta. Vi suckar. Häller upp en kopp kaffe till. Suckar igen. Försöker logga in. Nätverket är trött. Slår upp tidningen. Ser folk i fjärran länder som ser trötta ut. Snart somnar den här planeten.
Eller...?
När jag skulle åka hem igår så var det inte mörkt ute. Skymningen hade förvisso börjat men det var inte becksvart. Det inger hopp. Det har faktiskt vänt. Snön tinar. Jorden kränger på sin axel och tippar sakta men säkert över och lutar oss mot solen. Det blir ljusare och varmare. Snart börjar fåglarna sjunga. Snön drar sig tillbaka och istapparna drar in sina klor.
Vi kommer att vakna!
Vi kommer att vakna!
Vi kommer att vakna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar