Sen dess har jag skrivit tusentals dikter. Jag har skrivit blogg sedan 2005. Nästan varje dag. Jag har skrivit korta texter. Långa texter. Intervjuer och recensioner. Alltid skriva. Varje dag.
Det är fortfarande en känsla av triumf. Kanske för att jag inte var den bäste på grammatik i skolan. Jag utmärkte mig aldrig. Var aldrig bäst. Hördes aldrig. Alltid dåligt självförtroende.
Nu skriver jag varje dag. Jag har det som yrke.
Att skriva är en seger.
Jag har alltid gillat att skriva, men inte börjat skriva nåt annat än dikter det här senaste året. Man skulle kunna säga att skrivande har drabbat mig. Vilken kick det är, verklighetsflykt skulle man kunna säga, andhål. Det är som att sugas in i en film som man själv är med och styr. Hisnande!
SvaraRaderaSkrivandet har hängt med mig jämt också. Ändå är det mest en kamp. Men när det går är vinsten den skönaste av alla.
SvaraRaderaJag vet att jag är dåligt på att kommentera men jag läser det du skriver. Och tycker om.
Gott att höra Sofia. Men jag kan ju inte säga att jag är speciellt bra på kommentarer själv (trots att jag läser jämt)så det kanske jämnar ut sig ;)
SvaraRadera