Den böjbara musiken

Jag sitter och lyssnar på Trans Europe Express på Södra Teatern framförd av kammarorkestern Modern Fantazias dirigerade och arrangerade av Hans Ek. Kraftwerks skiva med samma namn är basen och i detta har Hans Ek vävt in Bowie, Iggy Pop, Brian Eno och Stockhausen. All musik skriven under 70-talet mestadels på elektroniska och elektriska instrument. Nu framförs den på instrument som har en 400 år lång historia.

Och det låter helt naturligt. Det låter makalöst vackert. Det är musik som berör mig djupt.

"Even the greatest stars discover themselves in the looking glass" mässar orkestern. Ljuset falnar och vi känner hur himlen öppnar sig ovanför oss. I en av musikstyckets centrala delar sjunger Edith Söderström Iggy Pops "The Passenger" och förvandlar den till ett skakande poetiskt stycke om människans ensamhet och behov av gemenskap i universum.

I am the passenger
I stay under glass
I look through my window so bright
I see the stars come out tonight
I see the bright and hollow sky
Over the city's ripped backsides
And everything looks good tonight

Det är nästan tårframkallande vackert. Genom hela stycket återkommer Kraftwerks "Trans Europe Express" som huvudtema. Det är känslan av ett europeiskt vemod som äter sig in i lyssnaren.

Det är en historia utan ord men med känslor som vi alla har inom oss tror jag.

Men mest fascinerar den böjbara musiken.

Lyssna på hela konserten på Gimme Indie