Saker som inte lämnar mig i fred: åskoväder

Jag gillar lugnet som brukar föregå åskan. Det brukar vara stilla. Fåglarna tystnar. Endast ett dovt muller hörs i horisonten där det stora svarta blir allt större och allt mer intensivt svart.

Sen en svag vind.

Så kommer regnet. Ett renande regn som slår ner dammet och värmen mot marken. Så blixtarna och sen...

Åskan.

Den rullar över oss med sitt massiva ljud.

Obevekligt.