Igår fick vår femårige än ej läskunnige son ett personligt adresserat brev i brevlådan. Det var från Svenska Kyrkan. Dom vill ge honom en bibel. I all välmening naturligtvis.
Vi har inte döpt våra barn. De är inte medlemmar i något religiöst samfund. Det är upp till dem själva att bestämma om de vill tro på någonting andligt eller inte. Jag tycker inte att vi vuxna ska bestämma sånt. En femåring har ganska stora grubblerier om livet. Ibland får vi frågor om tillvaron som är väldigt svåra att svara på. Som varför människor dör. Varför människor är elaka. Varför det blir översvämning. Eller varför man måste äta mat varje dag.
Jag har aldrig svarat att det beror på Gud. Det skulle aldrig falla mig in.
(Här kan det vara värt att påpeka att jag har den största respekt för religiösa människor.)
Nu vill kyrkan ge min son en bibel med alla svaren. Det kan verka harmlöst. Men jag tar illa vid mig när man försöker påverka små barn som knappt kan välja vilka strumpor som är bäst för dagen att tro på något så abstrakt som "Gud".
Vi ska berätta om religionen för våra barn när tiden är mogen. Vi ska diskutera och debattera. Sen får de välja om de vill. Och jag kommer att respektera deras val.
Tills dess betackar jag mig för vidare utskick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar