Estetisk VVS

Kommunalt ljus

Allting går att mäta

Konstgjord andning

Passerar tyst förbi

Amputerad ventil

Rörblommor

Mötesplats

The Electric MZ

Jag och Stefan har nog känt varandra i 10-11 år. Jag har sett honom spela i så många konstellationer av musiker i Eskilstuna att jag inte kan hålla räkningen. Så plötsligt en dag i höstas säger han hemlighetsfullt att han har startat ett nytt band. The Electric MZ. Han säger inte så mycket mer. Ler bara så där hemlighetsfullt som han kan göra ibland. Säger något svävande om jazz, rock och 1970-tal. Alla hans favoritmusiker är med. Sedan lägger han locket på.

 

Ett halvår senare står jag på Biografbaren i Nyfors i Eskilstuna. Det är trångt och varmt. Det är lika mycket instrument som folk. Och jag står och fingrar på 180 gram vinylskiva som heter "Silent in the Murmur". Bandet äntrar den lilla scenen och musiken börjar.

 

Alla timmar jag lyssnat på de här musikerna var för sig. Det är säkert hundratals. Alla bilder jag tagit på dem. Tusentals. Nu sammastrålar allting i en klart lysande enhet. Som en galax. En cirkel bildas (kanske oavsiktligt) runt Stefan i mitten bestående av bandet och publiken. Vid några tillfällen lämnar han sin plats och ställer sig bredvid. Betraktar. Lyssnar. Ler nöjd.

 

Och det gör vi alla efteråt. "Det  här är Bandet. Det här är allt jag på något sätt strävat emot. Här finns allt jag gjort." konstaterar han innan vi skiljs åt. Jag lämnar Eskilstuna med ett sting av saknad. Jag jobbade i staden i tio år. Jag saknar inte staden i sig. Men människorna jag umgicks med. Vägen norrut är lite längre än vanligt.

att veta det är att veta allt

jag söker det overkliga
det ogripbara
som gäckar inte bara mig
utan oss alla

snön har fallit
i många dagar nu
jag står i den vita tystnaden
och andas
låter allting passera
obemärkt

det ogripbara nuet
vår väg bort från slutet
passagen genom livet
en stilla plats som färdas
i hög hastighet
genom oss

jag söker zen
och min blick
söker sig mot natthimlen
där stjärnorna hänger
ovetande om oss

att veta det
är att veta allt

makt

maktens män vilar tryggt

i sina borgar och slott

som är byggda på de övrigas sorger

men det är inte din sorg

inte ens dina tårar

som ligger begravd under muren

det är inte dina drömmar

de stulit

för drömmar

kan aldrig försvinna

så länge du andas

maktens män

andas inte

de suger sin livsluft

ur jordens blod

gräver du ett hål

under dem

förblir de hungriga

och de dör till slut
av svält

alla kan gräva ett hål

lyfter dem ömt (sorgesång)

 

luften reser sig

öppnar långsamt

fönstret mot

universum

 

dimman ligger tät

mellan träden

på fältet

tidigt om morgonen

 

färgexplosionen börjar

den som leder till en blek

februaridag

helt utan färg

 

och jag känner

hur den ljuslösa tiden

och sorgen gnager i mig

med tidens tand

 

runt om mig

försvinner människor

likt löv

om hösten

 

vinden blåser bort dem

långt härifrån

och lyfter dem ömt

ut genom fönstret

 

jag saknar dem

jag saknar dem

jag saknar dem