Utanför fönstret smattrar novemberregnet. Fattar ni nu varför jag hatar november? Jag har inte sett solen idag. När jag tänker efter så har jag inte sett solen på veckor.
Igår tog jag grissprutan. Det kändes ingenting först. På kvällen frös jag lite och imorse kände jag mig milt bakfull med en ömmande arm. Fast nu verkar det bara bli bättre. Sonen får sin idag. Ska bli intressant att se hur han reagerar. kanske blir det en ledig dag imorgon....
*
Återupptäcker Anna Ternheim.
*
Men musiklyssnadet går i sin vanliga cirkel har jag upptäckt. Jazzperiden, elektronikperioden, heavy metalperioden, Metallicaperioden. Alltid tillbaka till nollpunkten.
Idag började jag nästan gråta på tåget när jag lyssnade på "Fade to black". När breaket kommer i mitten. "No one but me can save myself..." Det är fortfarande så jävla bra (ursäkta uttrycket).
*
Nästa vecka ska jag till Linköping i tre dagar. Min gamla universitetsstad. Jag levde där i fyra år. Jag minns knappt hur det var. Jag trivdes minns jag. Nu är det konferens i tre dagar men jag ska nog smita iväg och ta en titt på de gamla landmärkena. Räkna med livligt livebloggande med bilder...
*
Regnar det fortfarande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar