2009-11-20
Scener från Kolbäck - del 6: en klassresa
Jag gick i en bra klass i grundskolan. Vänstaskolan i Kolbäck var belägen i skogsbrynet till den djupa Vänstaskogen. Vi lekte mycket i skogen på rasterna. Mest krig faktiskt. På vintern kunde man åka pulka i en av backarna inne i skogen. Det var fantastiskt.
Idag är naturligtvis skolan nedlagd.
Vår klass åkte till Göteborg på skolresa i sexan. Jag minns inget av själva besöket. Jag har bilder från Ullevis innerplan och några kort på klasskompisar i buss. Min kompis Magnus tog bilden ovan. Jag står i mitten och ser väldigt konstig ut. Men 80-talet var rätt konstigt på alla sätt. Förmodligen från ett stopp under resan i trakterna av Mariestad. Där stannar man alltid på väg till Göteborg.
Vår klass var inte så stor. Jag tror att vi alltid var runt 20 stycken i klassen. Vi hade en ganska god sammanhållning. Naturligtvis förekom både lätt mobbning, slagsmål och konflikter som det alltid gör mellan barn men på det stora hela var det en bra klass.
Ändå löstes den upp väldigt lätt efter högstadiet. Jag tror ingen av oss saknade varandra speciellt mycket efter avslutningen i nian.
Micke (vi kan kalla honom det eftersom han faktiskt heter så) som ni ser längst ut till höger på bilden stötte jag på relativt nyligen för första gången sedan gymnasiet. På dagis när jag skulle hämta sonen. Första gången kände jag inte igen honom och hälsade bara vänligt. Jag begrep inte varför han tittade så igenkännande på mig. Andra gången var på pizzahaket då vi inte orkade göra mat och då pratade vi om återvändardagen 2008.
Vi var båda osäkra på om vi skulle gå.
Jag gjorde det inte. Jag var på min egen svensexa istället...
Vi är vuxna nu.
Etiketter:
Kolbäck
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Märkligt fenomen hur man först delar vardag i 9 år och kanske mer än så för att på en given signal likt maskrosfrön bara sprids för vinden och aldrig se tillbaka eller sakna varandra.
SvaraRaderaJag ska föresten snart ut och ta en öl eller två med en av dina gamla klasskompisar från Vänsta. Vi har inte träffats sen mitten på 90-talet så det ska bli spännande, men det kan ju bli helt fel också.
Hälsa.
SvaraRaderaHoppas att det blir rätt och inte fel.