Scener från Kolbäck del 8: Bob, Alexander och jag

Innan jag träffade min bäste vän Alexander brydde jag mig inte om Bob Dylan. Men blir man kompis med Alexander så är det svårt att undvika Bob. Ingen älskar Bob Dylan som Alexander. Och det är jag glad för.

Redan innan jag kände Alex så förstod jag att han hade en enda stor idol. På Tunboshowen ett år framförde han "Mr Tambourine man" alldeles själv på scen inför hela skolan. Komplett med solglasögon, väst, munspel och gitarr.

Tidigt i vår vänskap började han tjata om Bobs förträfflighet. Jag var skeptisk. Men allt eftersom att tiden gick så började jag uppskatta Dylan mer och mer.

Alexander har jag uppskattat varenda dag under de drygt 20 år vi känt varandra.

Här kan ni läsa om Bob. Med Alex ord. Och om alla kunde skriva så passionerat om musik överhuvudtaget skulle vi alla må mycket bättre...