Torsdag: Home sweet home

Svågern levererar en snygg t-shirt som säger allt om den motsägelse man lever i när man bor i byn jag bor och har växt upp i.

Jag berättade tidigare i veckan om mitt möte med folkhemsrasisten. Andra aspekter med byn jag inte gillar är skvallret, skitsnacket, den sociala kontrollen och det allmänt bonniga beteendet hos folk.

Men jag älskar även byborna. För kommer man från den plats jag kommer ifrån så finns det en speciell anda. Jag tror att man kan kalla det för en anda. En särskild humor. Ett speciellt sätt att se på verkligheten. Det är bara kolbäckare som gör på just det här sättet. Så är det nog med alla mindre ställen.

Jag skulle inte kunna leva utan vetskapen om att det överallt där ute i världen finns, precis som det finns irländare överallt, kolbäckare. Åk var du vill och du kommer att stöta på en kolbäckare. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag har hört om folk härifrån som åkt till New York och det första de stöter på när de kommer till Times Square är en kolbäckare.

Du kan ta kolbäckaren ut ur Kolbäck men du kan aldrig ta Kolbäck ur kolbäckaren...