Fredag: Längtan efter avstånd

För några nätter sedan drömde jag att jag var på väg hem. Jag satt i en bil på väg genom en skog. Det var skymning. Jag kände inte riktigt igen vägen men visste precis var jag skulle åka. Det var som om vägen hade sina spår i mig redan.



Så kör jag upp på gården. Jag stänger dörren och då kommer barnen springande emot mig. Jag verkar ha varit borta hela dagen. Huset ligger utanför. Inte isolerat men ändå på behörigt avstånd från allt annat. Barnen kramar mig och jag ser K i dörren. Sen vaknar jag.



Känslan lever kvar i mig hela dagen. Ungefär så som jag allt mer börjar känna inför rätt mycket. Jag längtar efter avståndet. Det avstånd som tillåter att man kan koncentrera sig på det väsentliga i livet. Familjen, kreativiteten.



Jag vill skriva en självständighetsförklaring. Ett manifest för min egen frihet.



Och jag längtar långt långt bort härifrån.



*



Just nu händer det lite på Reflektor igen. Passa på att läsa. Snart kan det försvinna igen.



*



Nya ljud. Nya vyer.