Vaknar mitt i natten av ljuden från R. När jag tittar på honom blänger han surt på mig. Precis som om han inte förstår varför vi ligger här i mörkret. Sen somnar han oroligt.
Jag kan inte somna om. Vattendroppar faller mot fönsterblecket. Någonting är på väg.
När jag lämnar Kolbäck ser man den grå dimman närma sig. Som ett monster som sakta krälar mot de sovande människorna för att snart omsluta dem i sitt grepp. Sen inser jag att det bara är en föraning om hösten.
Kaffet svalnar snabbt. Det smakar mjukare när det tappar värmen.
Menlösare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar