Mina vänner skickade mig på baristakurs som 40-årspresent. Så igår var det dags. Tre timmar hos Johan & Nyström där baristapredikanten Eskil berättade om kaffets historia, hur man producerar kaffe, vad som gör ett bra kaffeoch hur man brygger det på bästa sätt. Det var mycket upplysande och inspirerande.
Mycket kaffe blev det...
Naturligtvis fick vi provsmaka olika sorters kaffebönor, rostningar och bryggningar. Vi fick lära oss att att hur man maler kaffet i kvarnen är det viktigaste momentet. Dåligt malt kaffe ger ett dåligt slutresultat. Det ska medges att efter testkopp nummer sju så kände jag mig elektrisk. Som om det forsade glimrande kvicksilver i blodet. På tåget hem påminnde jag mer om Roberto Benigni i Jim Jarmuchs "Coffee & Cigarettes".
På det hela taget var det en fantastisk kväll. Problemet nu är att jag måste uppgradera kaffeutrustningen där hemma. En kaffemaskin och en kvarn alltså. Bryggkaffe är inte kaffe längre.
Vi har haft ett reaktorhaveri på kaffefronten. Vattentanken började läcka och utsläppen började bli ohanterliga. Så nu har vi skaffat en ny maskin för att säkerställa kaffeproduktionen.
En Moccamaster.
Borstat stål. Snabb teknologi och exakt rätt värme och genomströmning på vattnet genom kaffepulvret. Perfektion i en kopp. Dessutom har den en inbyggd termos som reser sig som ett kyltorn på ett kärnkraftsverk.
Bloggägaren med den kopp som var den bästa någonsin i handen.
Minns du den bästa kopp kaffe du någonsin druckit? Det gör jag.
Det var för sex år sedan i korsningen sjätte avenyn och 34:e gatan i New York. Vid niotiden tror jag det var. En pappersmugg med blaskigt amerikanskt kaffe.
Det var den godaste kopp kaffe jag någonsin druckit.
Kaffe handlar oftast inte om smak, arom eller kvalité. Det handlar om plats och tid. Morgonkaffet smakar bättre än eftermiddagskaffet. En kopp svart java sen på kvällen när deadline närmar sig. Sittandes på altanen med näsan mot solen i slutet på mars när snön smälter och händerna knäppta kring koppen med de svarta brygden i.
Kaffet handlar också om själva tillagningsprocessen. Att mala bönor, lukta på innehållet i en nyöppnad påse, mäta upp vatten och det malda kaffet, preparera koppar och tillsätta socker. Jag vill ha en stor kaffemaskin med kranar och munstycken som man kan vrida på som på en ångmaskin. Det är en ritual.
Kaffe handlar om ro. Ro att sitta en förmiddag med morgontidningen och bläddra i och en kopp nybryggt kaffe i handen. Jag har svårt för att ta med kaffe på till exemepl tåget som vissa gör. Kaffe handlar inte om stress för mig. Det handlar om rofylldhet och kontemplation. En fristad.
Jag står på en tågstation. Tåget är en timme försenat. Jag läser Bruno K Öijer och äter en grillad korv med bröd. Livet leker. Ute ligger snön vit.
Tidigare på dagen besöker jag ett sjukhus och får en diagnos men inget vidare besked om vad som händer sen. Förmodligen inget akut alltså. Min husläkare ska höra av sig är det enda som sägs.
Några lärare på KTH låter sina studenter läsa material som visar hur man kan räkna ut att klimatförändringarna inte är så allvarliga. Etablissemanget slår bakut. "Så får man inte göra!" Lärarna tas i örat. Jag tänker på scenen i Monty Pythons fantastiska film "Life of Brian" när de stenar en kvinna bara för att hon sagt Jehova. Vad hände med det kritiska tänkandet? Man måste ju kunna belysa ett ämne från olika håll. Man kan faktiskt bevisa med en uträkning att klimatförändingen är en bluff. Precis som att man kan bevisa det mesta med statistik. Om man tänker lite kritiskt begriper man vad som är mest troligt.
Samma sak med fredagsmys. Eller folks statusrader på Facebook. Här saknas både gott omdöme och kritiskt tänkande. Att folk har det så jävla bra som de påstår sig ha faller på sin egen orimlighet. Så kul är inte livet. Vi vill det men det är det inte. Folk i allmänhet mysknarkar. Eller trippar på känslan av att vara lycklig. Jag säger inte att folk inte har det bra. Ibland. Men livet svänger. Utom på Facebook. Där är alla fanimej puttinuttigt lyckliga jämt. Alla är fantastiska. Lever otroliga liv. Dom ljuger. Alfons Åbergs farmor är vis. Hon säger att man måste ha tråkigt ibland för att veta när det roliga kommer. Ändlösa uppdateringar om det bomullsinlindade livet är förnekelse. Det är som dr Denis Leary säger:
"Life sucks, get a fucking helmet, allright?! "I'm not happy. I'm not happy." Nobody's happy, ok!? Happiness comes in small doses folks. It's a cigarette, or a chocolate cookie, or a five second orgasm. That's it, ok! You cum, you eat the cookie, you smoke the butt, you go to sleep, you get up in the morning and go to fucking work, ok!? That is it! End of fucking list! "I'm just not happy." Shut the fuck up, allright? That's the name of my new book, "Shut the Fuck Up, by Doctor Denis Leary. A revolutionary new form of therapy." I'm gonna have my patients come in. "Doctor, I.." "Shut the fuck up, next!" "I don't feel so.." "Shut the fuck up, next!" "He made me feel so much better about myself, you know? He just told me to shut the fuck up and nobody had ever told me that before. I feel so much better now." Whining fucking maggots."
Vaknar efter en natt med vaccinfebrig sexmånaders bäbis. Eller vaknar och vaknar. Slutar sova kanske är ett bättre sätt att säga det på. Ute är det 21 minusgrader. Allt är vitt och djuptfryst. Det knarrar under fötterna när jag går till tåget. Och på tåget sitter det en tant som luktar cigarettrök och äter sin äckliga macka med ost och prickig korv. Det stinker om människorna. Jag längtar långt härifrån. Starta om. Göra något annat. Träffa nya människor.
En postiv nyhet finns det dock i allt detta. Vi överlevde november. Nu är denna ickemånad död och begraven. Bortglömd. Vi vandrar mot ljuset och värmen.
Vaknar mitt i natten av ljuden från R. När jag tittar på honom blänger han surt på mig. Precis som om han inte förstår varför vi ligger här i mörkret. Sen somnar han oroligt.
Jag kan inte somna om. Vattendroppar faller mot fönsterblecket. Någonting är på väg.
När jag lämnar Kolbäck ser man den grå dimman närma sig. Som ett monster som sakta krälar mot de sovande människorna för att snart omsluta dem i sitt grepp. Sen inser jag att det bara är en föraning om hösten.
Kaffet svalnar snabbt. Det smakar mjukare när det tappar värmen.
Jag har inte lyckats få tanken på den där alternativa karriären som barista ur huvudet. När jag funderar lite närmare på varför jag någon gång i livet skulle vilja stå bakom kaffedisken kommer jag fram till följande.
Kaffe är gott. Det har blivit en livsstil att dricka kaffe. Jag skulle vilja ha ett litet hak där kaffet och det sociala kaffedrickandet står i centrum. En oas där man kan träffas och ta en kopp java i tio minuter och sen dra vidare. Jag vill ha en vacker kaffemaskin som har kromade detaljer och träpaneler som står och pyser och puttrar. Och bra musik i bakgrunden. På kvällarna kan man ordna små intima spelningar med coola jazzband. Ibland kan man bjuda in till beatpoesikväll.
Alltså de här filmerna får mig att vilja starta en kaffebar där jag bara skulle stå hela dagarna och koka perfekt kaffe till folk. Dags att se över hur man blir barista....
Även denna morgon är kaffet det enda som räddar mig. Svårt att fokusera tanken.
Igår slängde vi massor med skräp. Rensade ur garaget och vårröjde uteplatsen för att göra plats åt sommaren. Det är en befriande känsla att slänga saker.
Läser Alexanders beskrivning av våren. Som ett "febrilt skrattande djur" som "kommer att slita strupen av den här vintern". Det är en väldigt träffande beskrivning. Alexander träffar alltid. På något sätt.
Hormonstormen drar fram genom staden. Varjag än vänder mig så ser jag ungdommar som sitter och tafatt tittar på varandra med yrvaket kroppspråk. De vet inte riktigt var de ska göra av sig själva. Dom tittar på varandra generat förälskade men vågar inte riktigt ta steget. Än. Det är vackra tider attleva i.
Inser att om två månaden så kommer livet att ändras igen. På det mest fantastiska sätt. Den här gången känns det på ett annat sätt. Som om att detaljerna kommer att bli tydligare. Förra gången var panikkänslan mer påtaglig. Men nu vet vi ju hur man gör. Sommaren blir nog en tid av vila trots sömnlösa nätter och barnskrik. --- Just nu lyssnar jag dock mest på detta: Ström She & Him Eno
