Dagens bild.

Fredag. Avgrunder. Koffein. Poesi.

Igår var det moln på himlen. Inga stjärnor syntes. Månen var dold. Men horisonten är fortfarande kanten till universums avgrund.

Morgonen.

Jag häller upp kaffet. Slår på webbradion. Varje fredagsmorgon sker på på väg till Eldorado. Efteråt vill jag skriva poesi. Lyssna på musik. Leva i kreativitetens universum.

Kreativitet kan vara en avgrund på sitt sätt.

Låt oss hoppas på en klar natt. Svart som kaffet och lika ögonöppnande.

Fredag: 30.000 volt rakt genom huvudet (Svart kaffe blues)

Det sista hon gör innan hon kliver av tåget är att måla sina läppar. Det sista han gör är att dra handen genom håret och slå ihop sin bok. Jag känner efter om nycklarna ligger i fickan. Det gör jag alltid. Alla har sina vardagliga vanor.

Av gammal vana utser Gunnar Bolin till kulturkorrespondent för P1. Han ska rapportera från Kulturen. Var nu den kontinenten ligger. Kulturjournalistiken är inkontinent. Den pinkar ständigt på sig själv och ser lika förvånad ut som du och jag när det händer. All kultur är kissnödig.

Jag saknar redan imorgon. The Haunted på scen. Innan dess god mat och några kalla i gott sällskap. Detta innan våldet mot trumhinnorna som kommer att bli ljuvligt. Det var för länge sedan nu.

Stand up.
Face agony.
My life.
Can be more than a lie.
I pledge.
Allegiance to none.
My Life.
Is mine alone.

Kaffet flyter ut i ådrorna och lindrar. Låter koffeinet verka i det tysta. Igår körde jag ner fingrarna i den kalla marken och kände hur jorden fastnade under naglarna. Aldrig så vaken som då. Hittade en spindel stor som en tumme som vävde sitt nät mellan stenarna. Vi stirrade på varandra. Sen gick vi åt var sitt håll.

Solen bryter in genom fönstret. Jag ser partiklar flyta i luften. Det ser ut som en reva till ett universum. Sonen tittar fram under täcket och frågar om vi är lediga idag. Det är så tragiskt på något sätt att en fyraåring redan längtar till ledigheten. Är man fyra år så borde allt fortfarande vara en lek.

Vi syr fast vardagen alldeles för tidigt på våra barn.

Tisdag: Drömmar om kaffe

Jag har inte lyckats få tanken på den där alternativa karriären som barista ur huvudet. När jag funderar lite närmare på varför jag någon gång i livet skulle vilja stå bakom kaffedisken kommer jag fram till följande.

Kaffe är gott. Det har blivit en livsstil att dricka kaffe. Jag skulle vilja ha ett litet hak där kaffet och det sociala kaffedrickandet står i centrum. En oas där man kan träffas och ta en kopp java i tio minuter och sen dra vidare. Jag vill ha en vacker kaffemaskin som har kromade detaljer och träpaneler som står och pyser och puttrar. Och bra musik i bakgrunden. På kvällarna kan man ordna små intima spelningar med coola jazzband. Ibland kan man bjuda in till beatpoesikväll.

Konst, kultur och koffein.

Det är drömmen.

Tisdag: Coffee smells like freshly ground heaven

TIsdag: 120 mil LSD i kroppen

Kaffet är svart och en välsignelse denna morgon. Dagen som är måndag men faktiskt tisdag. Jag känner mig lite dikeskörd. Tiden är lite tillknuffad så att den känns skev.

Kanske är det helgens bilåkande som gör det. 120 mil Skåne tur och retur. Att köra 40 mil i sträck mellan Malmö och Mjölby blev lite som en LSD-tripp.

Såg utställningarna på Moderna museet i Malmö. En var om 60-talets konst i allmänhet och en liten del av den tillägnades Diane Arbus fotografier. Geten var också där. Och alla de här fantastiska verken av Fahlström och Franzén.

Hela upplevelsen var mycket inspirerande.

Konst var roligare förr i tiden. Eller det måste ha varit roligt att vara konstnär förr i tiden då man faktiskt kunde få reaktioner på det man gjorde. Och det måste ha varit roligare eftersom det var lättare att provocera den etablerade smaken.

Det kan man inte på samma sätt idag.

Men länge leve konsten.

Droger: Coffee smells like freshly ground heaven.

En sådan här anordning kommer jag att införskaffa snarast...

Droger: Be a coffee-drinking individual...espresso yourself!