Träden börjar långsamt likna målningar av Mark Rothko. Små explosioner av orange och gult. Inledningen på slutet. Eller början på återuppvaknandet.Luften är isande kall. Bara 4 grader ovanför nollstrecket.
Jag upptäcker att vi fått information från Svärjedemåkraterna i brevlådan. Det talas om traditioner och svenskhet. Vad fan är svenskhet undrar jag.
Det folkhemska?
Jag kastar brevet direkt i kompostkärlet men inser snabbt att trots att det redan är lite ruttet så blir det svårt att bryta ner helt.
Och snart passerar jag sundet som jag alltid gör. I september är det så vackert här när luften, den kalla och klar luften, möter det varma vattnet. Dimman reser sig.
Och en del dimbankar kan vara vita och vackra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar