En målares verk utvecklas mot allt större klarhet, till ett undanröjande av alla hinder som står mellan målaren och idén, och mellan idén och betraktaren. Att uppnå denna klarhet är att bli förstådd."
Det började med abstrakta färgkluddar. Sen övergick det i allt mer fasta geometriska fält i olika storlekar i olika kontrasterade färger. Ibland starka ibland nedtonade.
Mark Rothkos (1903 - 1970) målningar lämnar mig inte oberörd. Det är någonting med den där maniska jakten på uttryck. Besattheten av färg och form. Att låta sig helt tas över av en idé om den perfekta balansen.
Rothkos färgfält ropar till mig. Pekar på mig och fyller hela synfältet och resten av medvetandet av färg. Och balans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar