Plötsligt inser jag att allt finns kvar. För drygt 15 år sedan träffade jag människor som kom att påverka mitt liv mer än jag i min vildaste fantasi kunde föreställa mig.
På närradion fanns Jan Olof. Eller Joe Allan som han kallade sig när han sysslade med rockabilly. Han var stationsansvarig och sände Splish Splash på lördagsförmiddagar. Han hade en lägenhet som bestod av en skivsamling och en stereo. Han byggde om TV-studion bredvid radion till en helt analog 50-talsstudio där han spelade in skivor i mono. Vi hängde där som om det var vårat andra hem. Vi sände radio. Vi snackade med Joe. Jämt. Vi var med på hans 50-årsfest. Han sålde sin amerikanare och hyrde Folkets Hus och tog dit en massa band. Det var ett jävla drag ärligt talat.
Samtidigt som vi hängde på radion träffade vi på Dick. han hade en källarlokal som från början var någon sorts loppmarknad. Sen rensade han ur den och startade svartklubb där nere tillsammans med Daniel, Alex och mig. Sena kvällar med skratt och musik. Klubben imploderade till slut rent ekonomiskt när kritan i baran blev större än de faktiska inkomsterna. Klubben hette Hurricane. Jag har kvar medlemskortet någonstans.
Dick var också på radion. Jag glömmer aldrig när han stod i hallen och tokdansade till Ministrys "Jesus built my hotrod." Eller när han levererade radioföljetången om Berggren i Ekeby. Jag har kvar kassetten någonstans. Improviserad galenskap i bästa "Hemma hos"-klass. Både Dick och Joe älskade sin rockabilly.
Sen reste jag bort för att studera. Tappade kontakten. Men för två år sedan firade jag min svensexa tillsammans med Alex och Daniel. Ett av stoppen var en lokal nere vid hamnen i Västerås. Jag började skratta när vi svängde in på parkeringen. Det stod "Hurricane" på skylten. "Den där jäkla Dick", tänkte jag. "Han gjorde det!". I flera år försökte nämligen Dick starta vår svartklubb på ett mer seriöst sätt. Och mycket riktigt, därinne satt han. Lite äldre men fortfarande samma galna Dick.
Joe Allan då? Han dök nyligen plötsligt upp på Facebook. Det mest osannolika stället på hela jordklotet. Världens mest analoga monomänniska på Internet. Det faller på sin egen osannolikhet. Man där var han. Han ordnar fortfarande spelningar med 50-talsartister. Han har fortfarande en massa skivor. Jag misstänker att det finns en studio någonstans och det första han säger till mig via Facebook är "Jag ska snart börja sända radio i Hallsta igen!".
Jag ler med hela ansiktet.
Och det enda jag kan tänka på är Wildfire Willie & The Ramblers...
Vi var unga då.
Jag tror att vi är det fortfarande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar