Avtrubbad

Jag börjar bli avtrubbad. Och det är lite tragiskt. Allt eftersom bilderna rullas upp på skärmarna av städer som sveps bort, kärnkraftverk som exploderar och hus som rasar blir min hjärna oerhört selektiv med vad den tar in. Jag kan inte hantera omfattningen av förödelsen. Och konsekvenserna för årtionden framöver.

Norra Japan kan bli ett radioaktivt ödeland.

Landet som är en av våra äldsta kulturer. Landet med en historia full av drama, tragedi och mystik. Allt detta förstört på en och en halv minut.

Jag propagerar inte för eller emot kärnkraft men att lägga reaktorer på en plats där tre kontinentalplattor möts och där marken skakar nästan varje vecka vittnar bara om människans dumhet och hybris. Trodde de verkligen att man kan bygga något som står emot naturen när den blir arg?

Vi är väldigt små här på jorden vi människor.

Vi borde vara mer ödmjuka inför vår planet än vad vi är.

Låt oss dra den lärdomen av de senaste dagarnas händelser.