Visst kan man de klassiska replikerna och scenerna ur den här filmen utantill. Men det är inte det som fastnar i minnet egentligen. Det är den där känslan av djungel, galenskap, ljudet av helikoptrar, intrycket av att det som man ser skådespelarna uppleva faktiskt är sant (och det var det på många sätt).
Den här filmen är mer än en krigsfilm. Den är ett tillstånd. Man går in i en annan värld och kommer ut på andra sidan märkt för livet.
Åh! Jag minns första gången jag så redux! Tillstånd är verkligen det bästa ordet att beskriva det.
SvaraRaderaApropå: har du lyssnat på Recoils (gamla Depeche-medlemmen Alan Wilders (solo)projekt) album "Unsound Methods" från -97? Inspirerad av filmen till stora delar och också, om man gillar den typen av musik, ett tillstånd!
Det har jag faktiskt. Men det var ett tag sedan. Tack för att du påminde mig.
SvaraRaderaJag såg Reduxen på bio. Tre timmar på bio som jag aldrig upplevt sedan dess. En fantastisk och lika fantastiskt fruktansvärd film.