Det har inte skrivits så mycket här den senaste tiden. Jag har mest använt bloggen för att samla bilder, ljud och filmer här. Kanske fungerar det lika bra som kommentarer till tillvaron.
Jag har arbetat hårt för att göra en grundläggande förändring av livet på det yrkesmässiga planet. Efter tio år har jag bytt arbetsgivare. Ingen är kvar på sitt jobb i tio år idag. Det är något som våra föräldrar gör. Men den första mars lämnar jag Sörmland och Eskilstuna och börjar arbeta i hemkommunen. Jag kommer inte att sakna mitt gamla jobb. Men jag kommer att sakna miljön och personerna. Biblioteket, musiken, konsten. Där har ni den miljö jag rört mig i. Nu blir det kommunkontor och webbredaktörskap. En utmaning.
Under hösten var jag sjuk. Inget allvarligt men det fick mig att tänka på min kropp och den ålder jag uppnår om en vecka ungefär. Nya rön säger att människans perceptionsförmåga börjar avta vid 45 års ålder. Det är om fem år det. Samtidigt ser jag hur en nära släkting allt mer bryts ner av åldern. Livet tar slut. Man ska aldrig glömma det.
Om en dryg vecka åker jag med min fru till Berlin i två dagar. Vi ska åka dit nästan helt utan fastställd plan. Bara åka dit. Andas och äta, dricka och uppleva. Vi förtjänar det.
Ljuden och orden blir allt mer närvarande i mitt liv. Jag lämnar det ljudburna mediet i yrket men dwet ger mig möjlighet att på allvar ta tag i en dröm om att spela in och sända ljud som jag närt länge. Jag ska bygga en liten studio hemma och samla frekvenserna.
Jag ska skiva den där långa dikten som jag vet finns där inne i mitt huvud och som jag jagat i flera år. Den kommer att bli storartad.
Mitt namn nämndes i förra veckans Eldorado. Jag erkänner villigt att jag är en stor beundrare av Kjell Alinge. Intervjun jag gjorde med honom 2007 gjorde djupa intryck på mig. Så när Kjell säger mitt namn och vilken musik jag vill höra samt skickar ett tackmail och vill ha fler tips blir jag varm inombords. För mig är det stort. Kanske är det lite fåningt men sådan är jag. 41 minuter in i sändningen hör ni Kjell säga mitt namn.
Kanske leder allt detta till en tanke om att leva livet på ett annat sätt. Livet ska vara med inriktat på zen. En närvaro i nuet. Som ett solo av Miles eller Coltrane. Som ett andetag som bara är vad det är och som man uppskattar för att det finns där.
"Livet är storslaget, och ibland upptäcker vi det sa min vän Johan. Så är det nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar