vi vandrade genom central park den där vårdagen i maj. det är sju år sedan nu. före barnen. före huset. en annan tid. det är svalt i skuggan men varmt i solen. vi vandrade genom parken i jakt på ängeln. den som vi sett i filmen.
dagarna i staden liknande inga andra. promenaderna genom bergskedjorna av skyskrapor och höghus. floderna av människor. varje korsning en scen i en film. vi vandrade bland legenderna som format verkligheten på så många sätt.
en kopp kaffe på café figaro. en kort vila på en bänk i greenwich village där jag plötsligt såg ginsbergs vålnad gå runt ett gatuhörn. naken naturligtvis. dylans stenar rullar ner för gatan vid washington square och någon säger att solen ska skina imorgon också.
jag minns varenda steg. varenda korn av verklighet från de där dagarna. varenda lukt och röst. jag har aldrig tittat så mycket på himlen. och på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar