Sommar, sol och mord. De två tidigare säsongerna av The Killing har varit lysande. Tredje säsongen kom lite som en överraskning. Men, men vem är jag att gnälla när man bjuds på ett genomsurt Seattle där solen aldrig skiner, folk mördas, Linden och Holden ler aldrig och misären är så becksvart att inget ljus någonsin kan tränga in.
Tredje säsongen är otäck på ett annat sätt. I de tidigare säsongerna har ondskan varit mer lågmäld och tystlåten. Nu är den högst påtaglig. Det är bra fast på ett annat sätt.
Hur som helst så tittar man på avsnitt efter avsnitt och vill egentligen inte att det ska sluta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar