- Det här är en tjejleksak.
Jag stelnar till.
- Vad sa du?
- Det är bara tjejer som leker med rosa.
- Var har du lärt dig det? frågar jag.
- På dagis finns det killgrejer, konstaterar han.
- Du och jag är starka, säger E nöjd. Mamma är inte det.
- Näää, säger jag. Mamma är stark hon också.
- Bara du och jag, säger E.
E är tre år. Redan nu är världen blå och rosa och det trots att vi aldrig någonsin gjort skillnad på färger, leksaker eller sättet att uppfostra honom på. Vi klär honom i alla möjliga färger och han leker för det mesta med båda bilar och dockor. Vi lär honom att både mammor och pappor är starka.
Men på dagis ser han att det är skillnad på tjejer och killar. Tjejerna är sockersöta i sina rosa klänningar och killarna har "tuffa" tröjor och blå byxor. Tjejerna vårdar och pysslar i sin lek och killarna bygger, gräver och brottas. Sådan är verkligheten på en förskola i en liten bruksort.
Föräldrarna är de skyldiga.
Så länge den här segregationen mellan könen pågår bland barnen under föräldrarnas regim så spelar det ingen roll hur läroplanen för förskolan är utformad. Det spelar ingen roll att jämställdhet ingår i pedagogiken.
Killar är blå och tjejer är rosa. Killar leker med bilar och tjejer med dockor.
Sådan är normen fortfarande år 2009 i Kolbäck.
Och jag hatar det innerligt.
Så vad ska man göra?
Vi kommer aldrig att begränsa vår son till konventionerna om killar och tjejer. Han kommer att ta intryck av samhället naturligtvis men han ska veta att det i grund och botten inte är någon skillnad.
Alla kan leka med dockor.
Alla kan leka med bilar.
Alla kan lika mycket.
Jag tror inte att Förskolan kan förändra världen, men det spelar roll hur läroplanen är utformad, och att jämstäldhet och genus är en viktig del av pedagogiken.
SvaraRaderaFörskolan kan balansera upp normer och värden och precis om vår generation har en mer jämställd syn än våra föräldrar så kommer våra söner och döttrar att växa upp och ge sina barn ett mer jämställt samhälle.
Ja visst har det blivit bättre. Men inte bra. Kanske är det värre här i bruksorten. Här är könsrollerna fortfarande väldigt hårda. Mamma jobbar deltid i vården och pappa skift. En generalisering men ganska sann. Det hela tar tid att ändra på men vi ska lyckas.
SvaraRaderafan va värdelöst. jag ser verkligen inte fram mot när mina ungar ska börja på dagis/lekis/skolan, och få andras fördomar itutade sig. jag kommer ihåg reaktionen från mina egna föräldrar när jag och anton sa att vi kommer uppfostra våra ungar till vegetarianer och att de sen när de är äldre får välja själva såklart. men då var vi "elaka". precis som man säkert är "elak" och genusförvrängd om man klär sin dotter i blått eller låter sin son leka med barie.
SvaraRaderamen du gör ett bra jobb ändå, man kan inte göra mer. du får hoppas på bra gener sen också, som kanske kickar igång någon form av kritisk tänkande i god tid.
Ett kritiskt tänkande har han redan. Han säger alltid nej till mina förslag (som mat, kläder och tandborstning) och ifrågasätter alltid hierarkin i familjen. ;)
SvaraRadera