Jag väntar på att askan ska börja falla över oss. Täcka världen och sänka den i mörker. Men det verkar inte hända. Bara mer snö.
Längtan gnager i mig. En jobbig längtan efter lantlig isolering men också efter storstadens puls och möjligheter. Känner mig allt mer obekväm i tillvaron. Allting kryper inpå mig. Jag kan inte sluta bry mig om småsaker. Det stör mig.
I garaget börjar jag gräva en tunnel som ska ta mig ut.
*
Ny ljudmateria har grävts upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar