Måndag: The horror of it all

Askan lurar bakom molnen och lamslår flyget. På TV sitter en expertpanel och svarar på frågor om askan är giftig, om det kommer att förstöra växterna i naturen, om sommaren blir kallare än normalt. Ska vi vara rädda, frågar programledaren. Nja svarar experten men progrlamledaren sammanfattar hans svar med att det kan finnas anledning att vara rädd.

Minns någon svininfuensan?

Vi fostras av medierna och statsapparaten att vara rädda för precis allt. Är det inte det ena så är det det andra. Jag mådde dåligt hela hösten på grund av influensan. Inte för att jag fick den utan för att jag hela tiden fick höra hur illa det SKULLE bli.

Men det hände inget.

Nu ska vi se upp för askan. När jag tittar ut skiner solen. Ingen aska här.

Bara en massa dumheter.

Koden är alltid röd. Hela tiden.

Vi befinner oss i ett ständigt akutläge. Det vill man att vi ska tro i alla fall. Det är lättare att få folk under press att gå med på både det ena och det andra då.

Är det inte sjukdom eller naturkatastrofer så är det ekonomin. Eller vädret. Minns ni vintern? Först varnade man för isras från taken. Sen varnade man för att taken kunde rasa in. När våren sen kom varnade man för översvämningarna.

Jag tittar ut genom fönstret på sjätte våningen. Inget vatten på gatorna. Husen har taken kvar. Ån har inte svämmat över.

Märkligt.

Vi kanske ska börja fråga oss vem eller vilka som tjänar på allt detta.