Torsdag: Kaffet är den enda räddningen

Även denna morgon är kaffet det enda som räddar mig. Svårt att fokusera tanken.

Igår slängde vi massor med skräp. Rensade ur garaget och vårröjde uteplatsen för att göra plats åt sommaren. Det är en befriande känsla att slänga saker.

Läser Alexanders beskrivning av våren. Som ett "febrilt skrattande djur" som "kommer att slita strupen av den här vintern". Det är en väldigt träffande beskrivning. Alexander träffar alltid. På något sätt.

Hormonstormen drar fram genom staden. Varjag än vänder mig så ser jag ungdommar som sitter och tafatt tittar på varandra med yrvaket kroppspråk. De vet inte riktigt var de ska göra av sig själva. Dom tittar på varandra generat förälskade men vågar inte riktigt ta steget. Än. Det är vackra tider attleva i.

Inser att om två månaden så kommer livet att ändras igen. På det mest fantastiska sätt. Den här gången känns det på ett annat sätt. Som om att detaljerna kommer att bli tydligare. Förra gången var panikkänslan mer påtaglig. Men nu vet vi ju hur man gör. Sommaren blir nog en tid av vila trots sömnlösa nätter och barnskrik.
---
Just nu lyssnar jag dock mest på detta:
Ström
She & Him
Eno