Metallica & jag

Billjetter till Metallica i Göteborg i juli säkrade (tack vare medlemskap i MetClub). 

Det fick mig att tänka på de tidigare gångerna jag sett Metallica.

Första gången var i Stockholm 1992. Värdelösa platser i Globen långt fram strax ovanför scenen. Men spelningen var knäckande bra.



Andra gången var på Stockholms stadion 1993. En av de bästa konserter jag någonsin varit på och klart bäst av de fyra gånger jag sett dem. Taggat band och taggad publik.



Globen 1996. Den hemska "Load"-perioden. Ofokuserat, mesigt, attitydlöst.



Ullevi 2004. Det är något med det där introt. "The ecstasy of gold" spelas innan varje Metallicaspelning och jag får gåshud om jag så hör den på en risig bootleg. Ljudet av publiken som sjunger med, handklappet, förväntningen i luften. Sen urladdningen....




Spelningen på Ullevi 2004 var bra. Mäktigt med 54.000 personer i publiken. Allsången i slitna "Nothing else matters", skanderandet "Die! Die! Die!" i "Creeping death"... Gåshud hela vägen!

Ni får ursäkta det här inlägget. Jag har så svårt att låta bli. Men nu återgår den här bloggen från att vara skriven av en finnig och fånig 15-åring hårdrockare till det mer normala bloggandet av kulturelitistisk prettopoet.

( Mer Metallicaporr hittar ni här )