Det är tragiskt att konstatera men jag lever i den vitaste byn i Mälarträsket. Här finns få människor med annan bakgrund än svensk, finsk eller möjligtvis från balkan. Nästan 8% röstade på SD i förra valet. Ytterst deprimerande siffror och fakta.
Men det finns ljusglimtar. Yngste sonens bästa vänner har namn som klingar både judiskt och arabiskt. Och i morse stod det en bastant kvinna med persiskt ursprung med sjal runt huvudet i hallen på förskolan och hälsade glatt på oss när vi kom. Jag har sällan blivit så trevligt bemött. Lillebror tittar stora ögon och ler.
Världen blir lite roligare när vi ser olika ut och kommer från olika platser. Jag skriver om det här som om det skulle vara en anmärkningsvärd händelse år 2012. Det borde inte vara det. Men i byn där jag bor är det tyvärr så. I den lokala mataffären hade vi länge en hylla med rubriken "Världens mat" där man placerade indisk och asiatisk mat. Ett tag stod det till och med tacos där. Pastan med tillbehör verkade dock vara väldigt svensk.
Men när Lillebror säger att pojken med det arabiska namnet är hans bästa kompis så känner jag mig hoppfull inför framtiden. Mångfalden kommer att segra.
Det måste den göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar